Åsa Hellberg var en hårt arbetande produktchef för varumärken som Gevalia och Estrella när hon insåg att människor var mycket roligare att arbeta med än produkter.
Att hon då hade upptäckt sin mans sexmissbruk och sitt eget medberoende, landat i väggen, gått i 150 timmars egenterapi och hittat tillbaka till sin egen skrivlust spelade förstås också in när hon valde att utbilda sig till coach (Coach2Coach) och fokusera sitt arbete på de som älskade för mycket, hade varit utsatta för otrohet eller ständigt föll för destruktiva partners.
Boken ”Casanovas Kvinna” (Kalla Kulor förlag) kom ut i september 2009 och efter det har Åsa setts i otaliga intervjuer i tidningar, på tv och i radio om bokens innehåll; hennes eget liv tillsammans med en man som tvångsmässigt jagade andra kvinnor och hennes försök att älska honom frisk.
Många, många har känt igen sig; om inte i samma anhörigproblematik så i de fruktlösa försöken att förändra någon annan och Åsa får fortfarande dagligen mail och telefonsamtal från både kvinnor och män som har läst, och känt igen sig i, hennes bok.
”Det var ett enkelt val att inrikta sig på de som älskar för mycket”, säger Åsa och menar att den hjälpen kan vara svår att hitta eftersom det är få terapeuter som har erfarenheter av den mycket speciella anhörigproblematik som ett sexmissbruk innebär.
”Det är inte bara kontrollen som är och har blivit ett problem, missbruket i sig skär som en kniv genom familjen och för de flesta som är medberoende är det oerhört svårt att lämna en relation, oavsett hur destruktiv den är. Att be om hjälp sitter oftast hårt inne, det är svårt att berätta att ens partner sviker och att jag själv inte förmår att lämna. Det är lättare att säga det till mig eftersom jag har varit i exakt samma situation och långt ifrån är någon ängel själv”, fortsätter Åsa.
Idag arbetar Åsa som coach i sitt eget företag Hellberg Coaching & Inspiration, hon föreläser och planerar för en ny bok, denna gång en fiktiv berättelse.
”Casanovas Kvinna var så oerhört utlämnande att en del nummer två blir det inte. Det händer dock att jag berättar i mina föreläsningar om vad som hände sen.”